Type your search keyword, and press enter

Tankar kring allt möjligt

Igår pratade jag med min kusin på FaceTime. Hon är tio år yngre än mig och håller mig á jour på vad som är det nya, hur man pratar och om de verkliga problemen i livet. Konstigt att man kan känna sig gammal som 25-åring, men testa själva att prata med en person som är 15. De är supercoola! Självklart känner man igen sig lite – även om det känns som två evigheter sen man själv var där.

En sak vi pratade om var ödet. Vi sa nog aldrig det ordet, men vi beskrev det båda två. När det kommer små tecken i livet. Inte nödvändigtvis jättetydliga på det sättet att de säger åt en exakt vad man ska göra, men såna tecken som får en att fundera över någonting en extra gång. Förstår ni vad jag menar?

Jag har funderat på min text jag skrev om mig själv igår. Jag är en sån som ibland kanske gör saker innan jag hinner tänka ordentligt. Som att min mun kan prata utan att hjärnan godkänt. Inte för att texten på något sätt inte beskriver mig bra, kanske snarare att den beskriver mig alldeles för bra. Men det var väl så jag ville ha den? 100% öppen och ärlig. Tja, jo, jag är ju sån, blottar halsen och hoppas ingen skär av mig den. Visst har det här sättet att vara gett mig en del törnar i livet, småsår om ni så vill, men min aorta är intakt. Jag väljer också att tro på att det närt min optimistiska grundsyn om livet i stort. Min tro på kärleken och att allt alltid ordnar sig. Det finns en mening med allt. Tänk att om jag inte hade gjort alla de val jag gjort, bra och dåliga, så hade jag inte suttit här i Milano med min man, min bästa vän och min själsfrände (som råkar vara en och samma person).

Är det inte lustigt när man hittat den där personen som man har någon slags telepati med? Det måste vara ödet att man skulle träffas. Idag hände det som händer med jämna mellanrum – jag och Martin smsade varandra EXAKT samtidigt. Ok, vi smsar väl några gånger per dag så det är väl bara slumpen att det sker en gång i månaden eller så.

Men det som hände sen, ca tio minuter efter vi slutat smsa är ju bara konstigt. Martin skickar plötsligt en printscreen av sin mobilskärm. Han har uppe DuoLingo. Och vilken jäkla app tror ni jag har öppnat för några minuter sedan då? Jag har ju fasiken inte haft den uppe på en hel månad, och Martin har inte haft den uppe på säkert två månader. Hur kan vi båda hamna där? Vi hade inte ens pratat om språk. Kan bara vara telepati. Ödet.

Något annat som vi pratade om var skolan. Hur bra man faktiskt hade det även om man kanske inte gillade det under just den tidpunkten av sitt liv. Minns när jag gick i gymnasiet och kläder skulle beställas. Minns att elevrådet tittade på  klasströjor till skolklassen från tsreklam.se – Huruvida det blev sen minns jag aldrig men vad jag vet är att jag var nöjd min de kläder jag fick.

Sono La Tua Giuletta

Jag är din Julia (rubriken). Vet inte vad jag vill säga med det. Men hej! Jag har ju inte hunnit med att visa er några bilder från Verona än – och det var ju en hel vecka sedan nu. Känns konstigt att det var förra helgen faktiskt – tycker det var evigheter sen mitt godis tog slut (i måndags). Som tur är hittade vi ju bilar här i fredags, mihihihih… De är också slut. Jaja, sånt är livet!
Vet ni? Jag tog så mycket bilder att det faktiskt får bli två bildbomber från Verona (kan inte välja…). Här kommer alltså första vändan av Verona pics, alla från dag 1:
Nästa helg ska vi faktiskt iväg igen och jag har väl inte berättat än var det bär av? Hade ni några gissningar eller? Det är ganska nära, men det är ett annat land… Fast man kan säga att det är som hemma. Jag berättar imorgon!

Like a true swede

Ok, blev inte riktigt som jag tänkt mig med dejtkvällen – det blev mycket bättre! Det jag hade tänkt ut som en liten dejt blev liksom fel i tiden för idag men många små grejer gjorde tillsammans att ödet förde oss till Björk, en svensk restaurang i Milano. Alltså, hur konstigt är det inte att man åker utomlands och sen går på en svensk restaurang!? Kan jag skylla på att jag ville testköra den innan jag bjöd in mina nationalistiska arbetskamrater som prompt propsar på att italiensk mat är bäst och att svensk mat kan slänga sig i väggen (typ).
Björk får mycket väl godkänt av mig och jag hoppas att jag kan övertyga alla kollegor på sjukhuset att haka på en kväll för att prova la cucina svedese!

30 September

Så, enligt Martins klocka är det inte ny månad än – så det var ok att köra min dejt idag istället. Blev ju väldigt bra igår med men det var ju inte min dejt, utan något vi kom på tillsammans (vilket såklart inte är att underskatta! När man får feeling för att göra nånting – ba gör det! Life’s too short you know. Såklart rimliga gränser på detta, bränn inte alla pengar… på en gång…).
Men idag är alltså första gången i världshistorien september har 31 dagar och det ska ju firas med dejt såklart. Varsågoda och häng med till Marchesi!

Wine school 12

Buona sera miei cari!
Oggi vengo parlare solo di vini italiani, ma credo ch´é meglio se parliamo in svedese, sí? Va bene!
(Ser ni, jag lär mig! Det betyder, eller ska i alla fall något sånär betyda något i stil med: ”Godkväll mina kära! Idag kommer jag att prata om enbart italienska viner, men jag tror att det är bättre om vi pratar svenska va? Okej!)
  

LEKTION 12 

Italien 

Hela Italien är ett enda stort vinområde. Italien har 20 regioner och i varenda region odlar man vin. Dock är de flesta viner okända eftersom majoriteten inte kommer utanför regionen.

Italiens vinproduktion har minskat på senare tid och man gör nu för tiden mer kvalitetsvin än s.k. ”bulkvin”. Landets totala vinproduktion är nu ca 45 miljoner hl/år.

Några vanliga druvsorter

Blå

  • Sangiovese = 9% av arealen (vanligast!)
  • Barbera = 5%
  • Merlot = 3%
  • Montepulciano = 3%
  • Negro Amaro = 3%

Gröna

  • Trebbiano = 8%
  • Cataratto = 7%
  • Malvasia = 3%
  • Muscat = 2%

Vinlagar och klassificering

  1. Vino da Tavola (bordsvin): vin utan geografisk härkomst
  2. IGT (Vino da Tavola con Indicazione Geografica Tipica): vin som kommer från ett specificerat område, snäppet finare än vino da tavola
  3. DOC (Denominazione di Origine Controllata)
  4. DOCG (Denominazione di Orgine Controllata e Garantita):här ingår de finaste vinerna. I slutet av år 2015 fanns det 74 stycken.

Antalet i de olika grupperna förändras hela tiden. Viktigt för de italienska vinerna är området och druvan(likt vingården i Bourgogne).  Man gör allt för att nå DOCG-klassificeringen då det är viktigt ur både kvalitetsaspekt och marknadsföringsargument.

Vinområden och dess typiska druvor

  • Piemonte: Nebbiolo/Spanne, Barbera, Dolcetto, Moscata
  • Trentino-Alto Adige: Schiava Grossa, Vernatsch, Trollinger, Traminer
  • Veneto: Corvina, Rondinella, Moline, Garganega
  • Emilia-Romagna: Lambrusco
  • Toscana: Sangiovese, Vernaca
  • Marche: Verdicchio
  • Campania: Aglianico
  • Basilicata: Aglianico
  • Apulien: Negroamaro, Primitivo
  • Sicilien: Nero d’Avola
  • Sardinien: Cannonau

Speciella produktionsmetoder

  • Amarone: vinet görs på lufttorkade druvor (vilket gör att vattnet avdunstar och det blir mer socker kvar), således fås en koncentrering av musten med starkt reducerad avkastning som följd.
  • Appassimento: druvorna lufttorkas under varierande tid.
    Appassire = vissna, Russin = Uva passa 
  • Governo: teknik från Toscana utvecklad för Chianti redan på 1400-talet. En del druvor får torka och tillsätts till det stora jäskaret när jäsningen börjar avstanna. Detta ger ny näring åt jästen och jäsningen tar fart igen. Förekommer i liten skala i Marche och Umbrien.
  • Ripasso: vanligaste användningen i Veneto. Vinet får jäsa en andra gång i 2-3 veckor med resterna från jäsning av Amarone. Ger mera kraft, alkohol och tanniner. Kallas ”fattigmansamarone”.

Ripasso = köra om en gång till. Namnet var tidigare varumärkesskyddat av MASI.

Amarone (della Valpolicella)

Amarone kommer från Veneto och görs på 40-70% Corvina. Kompletterande druvor är Rondinella och Molinara. Traditionell Amarone är botrytiserad, d.v.s. druvorna ska vara angripna av botrytis (= ädelröta). Den ska åldras på ekfat i 2-4 år och sedan på flaska i allt från sex månader till flera år.

 

(Numer används också en klon till Corvina, kallad Corvinone, för att göra Amarone. Denna ger en mustigare smak. Även druvan Oseleta kan idag vara med)

Chianti

 Symbolen för Chianti Classico är välkänd; en tupp. Bildkälla här

Kort historia:

  • 1984: Chianti blir DOCG
  • 1996: Chianti Classico blir en egen appellation och skild från övriga Chianti. Därmed infördes också strikta regler att det måste vara 80-100% Sangiovese i vinerna.
  • 2006: nu förbjuds gröna druvor i vinet
  • 2014: kategorin Gran Selezione skapas, vilket betyder att vinet är lagrat i minst tre år.

Nu finns det tre klasser i Chianti Classico:

  1. Gran Selezione
  2. Riserva
  3. Annata

Prosecco

Prosecco är ett mousserande vin gjort på druvan prosecco som 2009 bytte namn till Glera. Det görs 150 miljoner buteljer/år (jämfört med champagne 250 miljoner/år).

År 2010 bestämdes att prosecco endast får göras på Glera och inom bestämda områden. Samma år blir det också DOC.

Vita viner

Glöm inte att 40% av italienska viner är vita, och också oftast mycket bra viner.

Grand finale

Jag vaknade upp så trött. Orkade inte ta mig iväg. Men det var ju sista dagen på min mini-modevecka. Dag 3 i Milano. Jag kunde ju inte strunta i den. Så upp och iväg. Dock satsade jag på den andra av två Armani-visningar.

Väl där var det den största uppståndelsen jag sett. Gatan var helt avstängd och in rullade svarta bilar med tonade rutor. De körde gatan ner, vände och körde upp till ingången där ett tjugotal fotografer väntade på att hälsa de som steg ur bilarna välkomna med tusentals fotoblixtar.

Man vet att man är på rätt ställe när man ser Anna Wintour komma ut från den första visningen. Man vet också att det kanske blir liiiite svårt att göra en entré här utan privatchaufför. Jag tänkte att det inte var värt att ringa efter en svart bil, så jag åkte istället vidare till en visning som jag bara hade fått känsla för att jag skulle se. Jag tror att min mentala inställning spelade stor roll här. In, självsäker, solglasögon på. Sen fick jag på nära håll se lokalen fyllas av modefolk en mass för att ca 40 minuter för sent dra igång utan att alla satt ner på sina platser. Då blev det en jäkla fart på de minglande människorna och där var jag, bland dem, och såg på Sportmax vår- och sommarkollektion.

Helt trött av adrenalinskjutsen åkte jag hem och vilade både fötter och hjärna. Laddade med lunch, som jag i stunden jag skriver nu inte minns riktigt vad det var men jag kan sätta en hundring på att den innehöll kex. Jag blev lite förslappad när jag väl var hemma, var ju redan trött när jag vaknade. Men jag mötte Martin för att knäppa av lite outfitbilder innan jag bytte om för avslutningen av mitt äventyr: Tod’s och Versace.

På Tod’s körde jag på samma självsäkra kort som tidigare under dagen. Det gick vägen här med och in försvann jag. Kunde nu njuta av att gå omkring och se på en annorlunda visning, där besökarna fick gå en utstakad väg för att stanna och titta på modeller iklädda det senaste och små ”hål i väggen” där det fanns både dansande skor och väskor (ok, låter konstigt, kolla instagram!).

Och så Versace, il grande finale. Förbi första linjen vakter, inge problem (börjar få rutin!). Tar dock slut på tur här såsom det gjort förut vid de absolut största visningarna. Men jag kan vända utan att känna någon sorg, jag hade redan uppfyllt en dröm att se en visning på en Fashion Week – FYRA gånger. Dessutom gick jag förbi Lady Gaga på vägen ut, men i ett svagt ögonblick kom det inte för mig att prata med henne eller ta en selfie.

Äh, nästa gång 😉

I scream, you scream, ice cream

Semesterns höjdpunkt, eller såhär: EN av semesterns många höjdpunkter var att hitta Martinucci <3 Som ni hör är Martinucci en blandning av Martin (min man) och Gucci (bästa italienska märket), så det bara KAN INTE bli fel. Men det handlar om glass, inget annat.
Jag tog väldigt seriöst på detta glassätande och predikade en ”glass om dagen är bra för magen”, varpå jag har hunnit smaka alla smaker som jag själv tyckt verkade intressanta, samt tagit om de bästa några gånger. Två gånger har vi tagit glass som lunch – högst rimligt.