Type your search keyword, and press enter

Weekend i Zürich

Vår weekend i Zürich gick i ett nafs, precis som helgen i Verona för två helger sedan. I stort kan man säga att vi gillade Zürich. I våra framtida planer finns nog en och annan utlandsvistelse, kortare eller längre vet man ju inte, men jag känner på mig i lilltån att vi kommer att bo utomlands igen. När vi väl gör det så är nog Zürich en stad som är ganska långt upp på listan. Det var väldigt likt hemma – rent, ordningssamt och dyrt. Fast det sista var ju brutalt, visst är Stockholm också ett dyrt ställe att bo på men jisses, en BigMac & Co. för över 100kr! Men de tjänar ju bättre också, så det balanserar väl upp det.

En sak jag tänkte på när vi var där är att det verkade finnas en övergripande känsla av att alla litar på varandra. Det var faktiskt en av de första reflektionerna jag hade – efter den om att det var svinkallt. Min vän som bor i Zürich som jag då inte sett på… 10 år(?)… mötte oss vid vårt hotell. Jag tyckte det låg mitt i ett industriområde men tydligen var det de nya hipsterkvarteren. Jag är inte så cool.

Vi gick sedan in mot stan och insåg att klockan ju var lunchtid och det var bäst att äta. Vi dök in på närmsta ställe; ett thaiställe på hörnan. Vi åt. Det var dyrt tyckte vi – om vi bara visste vad dyrt var! – och när det var dags att resa sig och betala så tog de bara kontanter.

Ungefär en timme tidigare hade konversationen mellan mig och Martin låtit ungefär såhär:

Martin: Borde vi ta ut pengar kanske?
Victoria: Men neejeee, Schweiz är ett modernt land som Sverige, det är bara Italien som är efter…

Happ. Min vän hade inte tillräckligt med kontanter för alla oss tre så där stod vi. Närmsta bankomat var en ganska bra bit bort fick vi förklarat på schweizertysk engelska, men vet ni? Han lät oss bara gå. Ingen av oss behövde stanna som ”säkerhet” på att vi skulle gå tillbaka. Inget kort eller pass eller annat behövde lämnas som gisslan. Vi bara gick ut, alla tre, hittade bankomaten och gick tillbaka igen. Om han såg paff ut när vi kom tillbaka? Jag vet inte alltså… Man verkar ju lita på varandra där.

Senare samma dag vinkade vi hejdå till min vän och gav oss ut på jakt efter Mannerkex (ja, ni förstår att det är mycket viktigt för Martin och hans familj med de där kexen…). Vi hittade ETT ställe som hade dem, men det visste vi inte då – att det bara skulle vara det stället. Så vi köpte ”bara” fyra paket. Martin grämer sig.

När vi var inne i en av alla matvaruaffärer (ja, så kan man spendera en lördagkväll i Zürich) så fanns det små smakprovsbord ni vet. Men ni vet att det också alltid står någon vid dem och kontrollerar att man inte äter upp mer än ett chips. Här var det fritt, ingen som stod och vaktade. Så om man var hungrig fanns det säkert sju olika smakprovsbord att stå och mumsa vid. Men ingen gjorde det såklart. Tillit!

Men det var bara en av många reflektioner i Zürich. Nu ska ni få lite härliga bilder från dag 2 och snart lovar jag att klippa ihop en kort video av vår helg så får ni kanske ännu lite mer känsla.

I scream, you scream, ice cream

Semesterns höjdpunkt, eller såhär: EN av semesterns många höjdpunkter var att hitta Martinucci <3 Som ni hör är Martinucci en blandning av Martin (min man) och Gucci (bästa italienska märket), så det bara KAN INTE bli fel. Men det handlar om glass, inget annat.
Jag tog väldigt seriöst på detta glassätande och predikade en ”glass om dagen är bra för magen”, varpå jag har hunnit smaka alla smaker som jag själv tyckt verkade intressanta, samt tagit om de bästa några gånger. Två gånger har vi tagit glass som lunch – högst rimligt.

Första gången för allt

Blev lite sovmorgon idag för igår var jag, Martin och min vän från Göteborg (förövrigt helt såld på Stockholm nu, man-vill-ju-inte-skryta-men-så-atttttee…) ute på äventyr och provade………… ja, ser ni vad det är på bilden ↑?
Platsen var Brasserie Godot, vinlistan var gedigen, sällskapet fantastiskt. Maten var dock gaaaaanska långsam på att pallra sig till vårt bord (hehe, ni som vet vad det är ovan…) och faktum är att den egentligen aldrig skulle ha kommit – för ingen av oss hade beställt just….. escargots, alltså, sniglar!!!
Men! Ljuspunkterna i det här var:
1. Vi fick mer bröd – bäst!
2. Vi fick prova att äta sniglar (gratis) – nästbäst!
Ingen av oss hade tidigare smakat denna delikatess och ingen av oss var speciellt sugna på att betala för att smaka på något som kanske är (ursäkta uttrycket) jätteäckligt. Men som en skänk från ovan så hittade sniglarna till vårt bord och gav oss ”an offer you can’t refuse” – gratis mat. Så nu är vi alla tre berikade med ytterligare en livserfarenhet. Och vad tyckte vi då? Jaa…. Som en seg svamp. 2/5 i betyg. Inte äckligt i alla fall!
Vad tycker ni? Har ni provat något nytt det senaste?