Type your search keyword, and press enter

3 luxury budget backpacks

3 LUXURY VS BUDGET BACKPACKS

Jag har länge funderat på att tipsa er om lite lyx vs. budget men har inte prioriterat att sätta mig ned och leta igenom utbudet. Jag tycker själv det är väldigt roligt med såna här inlägg så det är anledningen till varför jag också vill prova att göra dem (jag är alltså inte för fem öre sponsrad i detta!)
Som ni vet har jag de senaste åren gått ännu mer mot hållbart mode och jag sparar gärna någon extra månad (/år!) för att kunna köpa något med bra kvalitet, som inte tär på miljön på samma sätt, som inte riskerar att bli slit och släng. I de bästa av världar så skulle man följa detta till punkt och pricka, men det är ju svårt, för mig och säkert för många av er. Jag vill därför också slå ett slag för hållbart mode med tanken att det kan betyda att man tänker till innan man köper något, tar hand om det man köpt och att man använder det så länge det är möjligt, även om det kommer från budgetkategorin. Det är inte alla som har möjlighet att spara ihop till dyra kläder, väskor och skor, men alla kan försöka tänka till om vad man köper, ta hand om det väl och använda det länge (för att sedan återvinna det såklart!).
Med det sagt så vill jag börja med att tipsa er om någonting vi verkligen borde använda mer – dels för våra ryggars skull och dels för att det ju faktiskt är himla snyggt (och moderiktigt!): Ryggsäcken! Utnyttja det extra mycket nu när det finns med i modebilden säger jag, att mode är bekvämt och ergonomiskt hör kanske inte riktigt till vanligheterna.
Jag själv är väldigt nöjd med mitt väskköp som jag gjorde i januari på NK-rean i Göteborg när jag fick hjälp att låna pengar från reducero. Väskan är en ”Cara Bag”, vilket är Mulberrys samarbete med Cara Delevingne. Den kan användas på tre olika sätt tack vare de avtagbara axelremmarna – perfekt när man inte känner för ryggsäck. Färgen är en av mina absoluta favoritfärger (oxblood) och jag älskar de små guldutsmyckningarna med lejon och hjärtan. Perfekt storlek för min dator (12″) och rymmer det viktigaste för en heldag. Att den drömmen fanns på rean var nästan för bra för att vara sant.
Det är ju förresten också ett väldigt bra tips för hållbarhetstänk som ändå är ekonomiskt – kvalitetsrea, d.v.s. när NK har rea eller när ex. Nathalie Schuterman har det. Spara och hitta dina garderobsklassiker där. Dessutom är ju rean ett bra tillfälle att isåfall köpa det där ”trendplagget” som man inte vill lägga ner jättemycket pengar på men som man ändå gillar. Faran med reashopping är ju förstås att man köper sånt man inte tänkt och därmed onödiga saker, men det är något vi alla får träna på, att hålla oss i skinnet. Det brukar vara lättare att göra när man har en lista på saker man behöver. Jag har provat det själv och det fungerade utmärkt. Det var i somras på NK-rean och visst, många saker lockade men vad kom jag ut med? Jo, precis det som stod på listan: kostymbyxor, en lättviktsdunjacka och svarta ballerina. Väldigt ovanligt att man hittar allt man vill på rea men jag hade väl tur!

Weekend i Zürich

Vår weekend i Zürich gick i ett nafs, precis som helgen i Verona för två helger sedan. I stort kan man säga att vi gillade Zürich. I våra framtida planer finns nog en och annan utlandsvistelse, kortare eller längre vet man ju inte, men jag känner på mig i lilltån att vi kommer att bo utomlands igen. När vi väl gör det så är nog Zürich en stad som är ganska långt upp på listan. Det var väldigt likt hemma – rent, ordningssamt och dyrt. Fast det sista var ju brutalt, visst är Stockholm också ett dyrt ställe att bo på men jisses, en BigMac & Co. för över 100kr! Men de tjänar ju bättre också, så det balanserar väl upp det.

En sak jag tänkte på när vi var där är att det verkade finnas en övergripande känsla av att alla litar på varandra. Det var faktiskt en av de första reflektionerna jag hade – efter den om att det var svinkallt. Min vän som bor i Zürich som jag då inte sett på… 10 år(?)… mötte oss vid vårt hotell. Jag tyckte det låg mitt i ett industriområde men tydligen var det de nya hipsterkvarteren. Jag är inte så cool.

Vi gick sedan in mot stan och insåg att klockan ju var lunchtid och det var bäst att äta. Vi dök in på närmsta ställe; ett thaiställe på hörnan. Vi åt. Det var dyrt tyckte vi – om vi bara visste vad dyrt var! – och när det var dags att resa sig och betala så tog de bara kontanter.

Ungefär en timme tidigare hade konversationen mellan mig och Martin låtit ungefär såhär:

Martin: Borde vi ta ut pengar kanske?
Victoria: Men neejeee, Schweiz är ett modernt land som Sverige, det är bara Italien som är efter…

Happ. Min vän hade inte tillräckligt med kontanter för alla oss tre så där stod vi. Närmsta bankomat var en ganska bra bit bort fick vi förklarat på schweizertysk engelska, men vet ni? Han lät oss bara gå. Ingen av oss behövde stanna som ”säkerhet” på att vi skulle gå tillbaka. Inget kort eller pass eller annat behövde lämnas som gisslan. Vi bara gick ut, alla tre, hittade bankomaten och gick tillbaka igen. Om han såg paff ut när vi kom tillbaka? Jag vet inte alltså… Man verkar ju lita på varandra där.

Senare samma dag vinkade vi hejdå till min vän och gav oss ut på jakt efter Mannerkex (ja, ni förstår att det är mycket viktigt för Martin och hans familj med de där kexen…). Vi hittade ETT ställe som hade dem, men det visste vi inte då – att det bara skulle vara det stället. Så vi köpte ”bara” fyra paket. Martin grämer sig.

När vi var inne i en av alla matvaruaffärer (ja, så kan man spendera en lördagkväll i Zürich) så fanns det små smakprovsbord ni vet. Men ni vet att det också alltid står någon vid dem och kontrollerar att man inte äter upp mer än ett chips. Här var det fritt, ingen som stod och vaktade. Så om man var hungrig fanns det säkert sju olika smakprovsbord att stå och mumsa vid. Men ingen gjorde det såklart. Tillit!

Men det var bara en av många reflektioner i Zürich. Nu ska ni få lite härliga bilder från dag 2 och snart lovar jag att klippa ihop en kort video av vår helg så får ni kanske ännu lite mer känsla.

30 September

Så, enligt Martins klocka är det inte ny månad än – så det var ok att köra min dejt idag istället. Blev ju väldigt bra igår med men det var ju inte min dejt, utan något vi kom på tillsammans (vilket såklart inte är att underskatta! När man får feeling för att göra nånting – ba gör det! Life’s too short you know. Såklart rimliga gränser på detta, bränn inte alla pengar… på en gång…).
Men idag är alltså första gången i världshistorien september har 31 dagar och det ska ju firas med dejt såklart. Varsågoda och häng med till Marchesi!

Grand finale

Jag vaknade upp så trött. Orkade inte ta mig iväg. Men det var ju sista dagen på min mini-modevecka. Dag 3 i Milano. Jag kunde ju inte strunta i den. Så upp och iväg. Dock satsade jag på den andra av två Armani-visningar.

Väl där var det den största uppståndelsen jag sett. Gatan var helt avstängd och in rullade svarta bilar med tonade rutor. De körde gatan ner, vände och körde upp till ingången där ett tjugotal fotografer väntade på att hälsa de som steg ur bilarna välkomna med tusentals fotoblixtar.

Man vet att man är på rätt ställe när man ser Anna Wintour komma ut från den första visningen. Man vet också att det kanske blir liiiite svårt att göra en entré här utan privatchaufför. Jag tänkte att det inte var värt att ringa efter en svart bil, så jag åkte istället vidare till en visning som jag bara hade fått känsla för att jag skulle se. Jag tror att min mentala inställning spelade stor roll här. In, självsäker, solglasögon på. Sen fick jag på nära håll se lokalen fyllas av modefolk en mass för att ca 40 minuter för sent dra igång utan att alla satt ner på sina platser. Då blev det en jäkla fart på de minglande människorna och där var jag, bland dem, och såg på Sportmax vår- och sommarkollektion.

Helt trött av adrenalinskjutsen åkte jag hem och vilade både fötter och hjärna. Laddade med lunch, som jag i stunden jag skriver nu inte minns riktigt vad det var men jag kan sätta en hundring på att den innehöll kex. Jag blev lite förslappad när jag väl var hemma, var ju redan trött när jag vaknade. Men jag mötte Martin för att knäppa av lite outfitbilder innan jag bytte om för avslutningen av mitt äventyr: Tod’s och Versace.

På Tod’s körde jag på samma självsäkra kort som tidigare under dagen. Det gick vägen här med och in försvann jag. Kunde nu njuta av att gå omkring och se på en annorlunda visning, där besökarna fick gå en utstakad väg för att stanna och titta på modeller iklädda det senaste och små ”hål i väggen” där det fanns både dansande skor och väskor (ok, låter konstigt, kolla instagram!).

Och så Versace, il grande finale. Förbi första linjen vakter, inge problem (börjar få rutin!). Tar dock slut på tur här såsom det gjort förut vid de absolut största visningarna. Men jag kan vända utan att känna någon sorg, jag hade redan uppfyllt en dröm att se en visning på en Fashion Week – FYRA gånger. Dessutom gick jag förbi Lady Gaga på vägen ut, men i ett svagt ögonblick kom det inte för mig att prata med henne eller ta en selfie.

Äh, nästa gång 😉