Jag vaknade upp så trött. Orkade inte ta mig iväg. Men det var ju sista dagen på min mini-modevecka. Dag 3 i Milano. Jag kunde ju inte strunta i den. Så upp och iväg. Dock satsade jag på den andra av två Armani-visningar.
Väl där var det den största uppståndelsen jag sett. Gatan var helt avstängd och in rullade svarta bilar med tonade rutor. De körde gatan ner, vände och körde upp till ingången där ett tjugotal fotografer väntade på att hälsa de som steg ur bilarna välkomna med tusentals fotoblixtar.
Man vet att man är på rätt ställe när man ser Anna Wintour komma ut från den första visningen. Man vet också att det kanske blir liiiite svårt att göra en entré här utan privatchaufför. Jag tänkte att det inte var värt att ringa efter en svart bil, så jag åkte istället vidare till en visning som jag bara hade fått känsla för att jag skulle se. Jag tror att min mentala inställning spelade stor roll här. In, självsäker, solglasögon på. Sen fick jag på nära håll se lokalen fyllas av modefolk en mass för att ca 40 minuter för sent dra igång utan att alla satt ner på sina platser. Då blev det en jäkla fart på de minglande människorna och där var jag, bland dem, och såg på Sportmax vår- och sommarkollektion.
Helt trött av adrenalinskjutsen åkte jag hem och vilade både fötter och hjärna. Laddade med lunch, som jag i stunden jag skriver nu inte minns riktigt vad det var men jag kan sätta en hundring på att den innehöll kex. Jag blev lite förslappad när jag väl var hemma, var ju redan trött när jag vaknade. Men jag mötte Martin för att knäppa av lite outfitbilder innan jag bytte om för avslutningen av mitt äventyr: Tod’s och Versace.
Något som jag tänkte på var man än vänder sig i Milano är att alla restauranger har markiser. Det blir lixom mysig stämning på något sätt. Varje restaurang blir som en liten oas. I närheten där jag bor har jag sett precis detta. En restaurang där dem hade satt upp markiser från www.kabegruppen.se.. så himla trevligt… 🙂
På Tod’s körde jag på samma självsäkra kort som tidigare under dagen. Det gick vägen här med och in försvann jag. Kunde nu njuta av att gå omkring och se på en annorlunda visning, där besökarna fick gå en utstakad väg för att stanna och titta på modeller iklädda det senaste och små ”hål i väggen” där det fanns både dansande skor och väskor (ok, låter konstigt, kolla instagram!).
Och så Versace, il grande finale. Förbi första linjen vakter, inge problem (börjar få rutin!). Tar dock slut på tur här såsom det gjort förut vid de absolut största visningarna. Men jag kan vända utan att känna någon sorg, jag hade redan uppfyllt en dröm att se en visning på en Fashion Week – FYRA gånger. Dessutom gick jag förbi Lady Gaga på vägen ut, men i ett svagt ögonblick kom det inte för mig att prata med henne eller ta en selfie.
Äh, nästa gång 😉
